Kom igen Lena!
Jag har en kär vän som jag kallar Lena (för att hon dansar och har så mjuka läppar) eller jag kanske borde säga hade en kär vän. Hon är nu en svikare en lögnare och framför allt en svikare...och en lögnare.
Ni förstår, vi har en tradition jag och Lena, det är min favorit tradition i hela världen och vi kallar den "sofaweek". Den är ganska enkel och helt genial. Varje år köper vi en soffa på second-hand, sen hittar vi ett snyggt tyg till den och syr ett nytt överdrag samtidigt som vi dricker vin och tittar på kvinnofängelset. Sen döper vi soffan under ceremoniella former, kastar in den i Lenas skåpbil och tar den runt i Sverige. Hittar vi någon vacker plats vid en sjö eller på en äng eller you name it så kastar vi ut soffan, sätter oss på den och dricker oss fulla. Vi stannar så där hela dagen och grillar och spelar kubb och tänder en brasa och sjunger sånger och skapar fåniga dikter och älskar livet.
När veckan är slut och vi har kommit hem igen så skålar vi och bränner soffan. Det är starten på sommaren för mig.
Men i år, i år blir det inte av. Lena har nämligen kärat ner sig i en flicka från skåne och ska, lyssna nu, "vara med hennes familj". What the fuck?! Jag är lämnad, bedragen och slagen.
Kom igen Lena, vad ska jag annars göra?
förra årets soffa "Berit"
Lena första året, då vi hade varsin fåtölj istället
